Sex roller söker en författare.
(Josefins söta hästtröja finns att köpa på H&M. Nästan ett plagg man vill äga...) Foton: Petra Hellberg
Det var i mitten av mars detta år jag fick nys om att den nya Mörk-Eidem pjäsen på Stadsteatern skulle vara Sex Roller Söker En Författare. Redan då visste jag att detta skulle bli en succé och började längta tills November innan sommaren ens var kommen. Och visst var den värd all väntan. Jag har haft chansen att se den ett par gånger redan och pjäsen växer för varje gång. Det skriker Mörk-Eidem om hela produktionen och jag älskar det. Bara den lilla detaljen att Andreas Kundler kan dyka upp på scen för att sedan stumt illusterara ett telefonsamtal från dagis i mitten av Ann-Sofie Rases Tre Systrar monolog är ju genialiskt! Skådespelarna gör ett fenomenalt jobb och det känns verkligen som att man sitter där som en fluga på väggen och få bevittna en repetition som blir något helt annat. Sen faller väggen och lyset försvinner och helt plötsligt får hela salongen en kuslig och spöklik känsla. Rollerna gör entré på ett dramatiskt sätt och jag kan säga att Liv Mjönes bara blir bättre och bättre. Hon har en otroligt stark roll och spelar den galant. En annan som gör ett starkt intryck på mig är Kajsa Ernst, det är verkligen hemskt att se modern slitas mellan sina barn och att se henne frustration över situationen de befinner sig i. Sex Roller Söker En Författare är en av de starkaste produktionerna jag sett på länge och passa på att boka biljett nu för vem vet när ryktet sprider sig och den blir 100% utsåld..
Vad ser ni fram emot?
På onsdag släpper stadsteatern vårens biljetter samt avslöjar vilka pjäser vi får gotta ned oss med under 2011. Det verkar bli ett riktigt starkt år med mycket drama, passion och humor på den stora institutionen i huvudstaden.
Personligen så ser jag mycket fram emot Entré-Sorti med Gerhard Hoberstorfer och Andreas Kundler i huvudrollerna. Nyskrivet är bra och med den ensemblen som är satt på pjäsen känns det som en självklar succé! 8/4 smäller det på Lilla Scen i alla fall. Det lär bli fantastiskt!
Personligen så ser jag mycket fram emot Entré-Sorti med Gerhard Hoberstorfer och Andreas Kundler i huvudrollerna. Nyskrivet är bra och med den ensemblen som är satt på pjäsen känns det som en självklar succé! 8/4 smäller det på Lilla Scen i alla fall. Det lär bli fantastiskt!
Uppdateringar kommer!
Förlåt för det mindre uppehållet. Det har varit för många kulturella aktiviteter på senaste tiden så bloggen har fallit i glömska lite. I helgen kommer historier och recensioner av följande pjäser som gått/går på Stockholms Stadsteater:
Tills Döden Skiljer Oss Åt
Aniara
Sex Roller Söker En Författare
Moskva 7 Oktober
Ibsen 2010
Klara Soppteater: Anonyma Singlar
Sen kommer även en rapport om Vit, Rik, Fri som jag ska se nu i helgen.
Enron - En pjäs som är värd att vänta på (har jag hört)!!
Tills Döden Skiljer Oss Åt
Aniara
Sex Roller Söker En Författare
Moskva 7 Oktober
Ibsen 2010
Klara Soppteater: Anonyma Singlar
Sen kommer även en rapport om Vit, Rik, Fri som jag ska se nu i helgen.
Enron - En pjäs som är värd att vänta på (har jag hört)!!
2011 på stadsteatern.
Den 26:e oktober släpper Stockholms Stadsteater biljetter till föreställningar som kommer 2011. Och nu har de äntligen lagt upp lite mer information om nästa års pjäser. Jag måste säga att Alexander Mørk-Eidems uppsättning av Paraplyerna i Cherbourg känns väldigt spännande. Tyvärr har det inte kommit upp en ensemble lista men man kan alltid spekulera i att det kommer finnas en och annan av hans "vanliga" skådespelare i den. Och det gör mig mer än glad. En pjäs som har premiär i början av 2011 är Enron - En framgångssaga. Ensemblen känns stark och jag tror det kommer bli en riktigt bra uppsättning. Tyvärr kommer den spelas på Klarascenen som jag tycker har blivit alldeles för stor och magin och den intima känslan som fanns där innan har försvunnit totalt. Anna Karenina med Helena af Sandeberg i huvudrollen har även den premiär nästa år. Jag tycker Helena är det perfekta valet till att spela en som roll. En pjäs som kommer spelas från och med februari på Stora Scen är Tartuffe där bla. Johan Rabeus, Dan Ekborg, Niklas Falk, Yvonne Lombard och Gunilla Nyroos är med. Thommy Berggren regisserar och jag tror det kan bli en succé. Jag gillar att detta spelår blandar klassiker och nyskrivet. Det blir en större variation än på andra teatrar och man hittar allt på ett och samma ställe. Och tillslut blir det att man hittar sina favoriter bland regissörerna och skådespelarna. Och om jag bar tänker på mig själv så kommer det bli många teaterbesök för väldigt många av mina favoriter fortsätter att spela.
Vad ser ni mest fram emot? Och är det något ni önskar ska komma upp på repertoaren igen?
Helena af Sandeberg och Jakob Eklund.
I lördags hade Ibsen 2010 premiär på stadsteatern. Och tidigare i veckan var Helena af Sandeberg och Jakob Eklund hos Malou i Efter Tio på TV4 och pratade om maraton-föreställningen.
Aniara repetition.
I torsdags befann jag mig på stadsteatern tillsammans med massa andra för att göra en publikrepetition av Aniara starten, dvs hur föreställningen kanske kommer starta. Vi fick gå in på sidorna av Stora Scen så vi kom in bakom och sen ut på scenen och ner i publiken den vägen. Det var rörigt och segt men det kan väl vara roligt för de som aldrig sett hur det ser ut bakom scenen och aldrig stått på scenen innan. Och i kulisserna när vi gick där så stod en hel del skådespelare och iakttog det hela. Sen så fick vi några smakprov från föreställningen. Först ut var Katharina Cohen och Sven Ahlström. Sen bjöd Odile Nunes och Helene Sjöholm på två sång nummer. Efter detta lilla smakprov blev jag lite mera sugen på Aniara och har nu bokat mig en biljett.
Nu är du inte så kaxig.
.. och det var jag inte efteråt, mest tacksam för att jag tog chansen att på en lördagskväll infinna mig på Unga Klara och se denna väldigt underhållande pjäs. Pratar självfallet om Nu Är Du Inte Så Kaxig som endast spelar 2 föreställningar till så passa på att se den innan den försvinner. Eftersom jag är iprincip uppväxt med sketch-teater så gillar jag när det saker och ting ändras. Nya scenarion och karaktärer att hålla koll på men allt ska ha en röd tråd, och så var det i denna pjäs. Under 2 timmar satt jag och skratta nästan hela tiden. De tre skådespelarna ägde rummet från första sekund och bjöd på sig själva.
Nu är du inte så kaxig. Foto: Paula Stenström
Nu är du inte så kaxig. Foto: Paula Stenström
Kajsa Ernst och Göran Stangertz.
I morse så gästade skådespelarparet Kajsa Ernst och Göran Stangertz Malou i Efter Tio på TV4. De är aktuella på Stockholms Stadsteater med pjäsen Tills Döden Skiljer Oss Åt som har stockholmspremiär på tisdag nästa vecka. En pjäs jag längtar efter att få se då jag tror att den kommer att vara riktigt gripande och fantastiskt bra.
Petra Von Kants Bittra Tårar.
Det är de små detaljer i Petra Von Kants Bittra Tårar som gör pjäsen till ett levande drama. Jessica Liedbergs stumma Marlene som bara yttrar några få skratt under pjäsens lite drygt 100 minuter knaprar Läkerol som om det vore luft. Läkerol makes people talk heter det och det är en av de små detaljerna ger denna pjäs ett trovärdigt och dramatiskt liv. För övrigt så tycker jag att Marlene är den starkaste rollen i pjäsen och är den som berör mig mest. Med endast kroppsspråket förmedlar hon så mycket mer än de mer talföra karaktärerna. Man känner verkligen med henne, att vilja ha något eller någon som inte går att få, att man måste bevittna andra som får det man allra helst vill ha men att de bara slänger bort det man själv skulle vårda som det finaste i världen. Känslovågorna går upp och ned under pjäsens 100 minuter och det går inte att sitta där och bevittna det oberörd. Pia Johansson bevisar gång på gång varför hon är värd att älskas och hyllas. Frida Westerdahl överraskade mig och gör en fantastisk rollprestation som den först lite nervösa och osäkra Karin som sen förvandlas till ett monster i en snygg outfit. Dramat mellan Petra och Karin gör ont att se. Hur den unga Karin bryter ned Petra och hur hon får henne att böna och be. Maktspelet spelas fantastiskt bra och Petras desperation och rädsla över att förlora något kommer som en knivdolk rakt in i hjärtat. Petra Von Kants Bittra Tårar är ingen pjäs man går på för att få ett gott skratt för någon komedi är det inte, men om man vill se ett välspelat drama som väcker känslor så är det här pjäsen man ska se.
Petra Von Kants Bittra Tårar. Foto av Petra Hellberg.
Sista Dansen.
Min reaktion efter att ha sett nypremiären igår av Sista Dansen på Stockholms Stadsteater var att jag ville adoptera Meg Westergrens roll Ingrid till min nya mormor. Pjäsen berörde mig och fick mig både att skratta och att bli tårögd. Jag tyckte pjäsen skildrade äldrevården väldigt bra ur de olika perspektiven. Eftersom jag tidigare i mitt liv jobbat inom just äldrevården kunde jag känna igen mig i många av alla de roliga men också svåra situationerna som uppstår. Desperationen man känner av att man inte räcker till och att man vill hjälpa alla så gott man kan men att man känner sig blåst av samhället och politikerna som tar en för givet. Det är en helt fenomenal ensemble som ger allt i denna komiska pjäs om livets slut. Och trots rullstolar och rullatorer förekom det dans. Lennart Jähkels rullstolsdans fick många att applådera och skratta för glatta livet. Så även om jag har ett antal år kvar tills det är dags för mig att flytta in på hemmet så fick jag ut mycket av att se pjäsen och jag hoppas andra också tar chansen att se denna pjäs innan den försvinner för gott.
Sista Dansen. Foto av Petra Hellberg.
Sista Dansen. Foto av Petra Hellberg.
Rut och Ragnar och en mugg spillt vin.
En liten pärla med Stockholms Stadsteaters guldpar, Ingvar Kjellson och Meta Velander. Jag befann mig i publiken under premiären tidigare i veckan och det blev stående ovationer i slutet och det förtjänade verkligen skådespelarparet. Det är en underhålande liten pjäs som flyttat in på stadsteaterns lilla scen, jag rekommenderar den verkligen.
Rut och Ragnar. Foto av Sarah Bolmsten.
I veckan som kommer hade jag tänkt se nypremiärerna av Sista Dansen och Petra Von Kants Bittra Tårar på stadsteatern så vänta er en rapport eller två om dessa pjäser. Sen måste jag också säga att jag var och såg Lärare För Livet för några veckor sen som jag sett någon enstaka gång innan men vad jag minns så brukar det som hände där i andra akten inte hända och det kunde jag också se på Nadia Hussein-Johansen reaktion. I andra akten så blev Kajsa Ernst som spelar rektorn Tove halvt dränkt av en mugg vin som spilldes över hennes kläder. Jag kunde se hur ensemblen som befann sig på scen kämpade för att inte brista ut i skratt. Alla utom Nadia lyckades rätt så hyfsat måste jag säga men visst var den scenen något annorlunda mot vad den brukar vara. Men är inte det en stor del av charmen med teater, att vad som helst kan hända.
Dela gärna med er av era upplevelser från när saker och ting har gått galet på scen och resluterat i en skrattattack eller liknande.
Rut och Ragnar. Foto av Sarah Bolmsten.
I veckan som kommer hade jag tänkt se nypremiärerna av Sista Dansen och Petra Von Kants Bittra Tårar på stadsteatern så vänta er en rapport eller två om dessa pjäser. Sen måste jag också säga att jag var och såg Lärare För Livet för några veckor sen som jag sett någon enstaka gång innan men vad jag minns så brukar det som hände där i andra akten inte hända och det kunde jag också se på Nadia Hussein-Johansen reaktion. I andra akten så blev Kajsa Ernst som spelar rektorn Tove halvt dränkt av en mugg vin som spilldes över hennes kläder. Jag kunde se hur ensemblen som befann sig på scen kämpade för att inte brista ut i skratt. Alla utom Nadia lyckades rätt så hyfsat måste jag säga men visst var den scenen något annorlunda mot vad den brukar vara. Men är inte det en stor del av charmen med teater, att vad som helst kan hända.
Dela gärna med er av era upplevelser från när saker och ting har gått galet på scen och resluterat i en skrattattack eller liknande.
"Fattiga riddare för musketörer."
Imorgon kommer reprisen av Per Mobergs matprogram Vad blir det för mat på TV4+ klockan 18.30. Då rekommenderar jag alla som älskade De Tre Musketörerna att titta för då lagar Per mat till Gerhard Hoberstrofer, Andreas Kundler och Fares Fares. Killarna är med de 5 sista minuterna men det är 5 fina minuter.
Avsnittet finns och att se på nätet och för enkelhetens skull kommer det här nedan.
Avsnittet finns och att se på nätet och för enkelhetens skull kommer det här nedan.
Smakprov från 10/11.
Stockholms Stadsteaters höstsläpp ägde rum förra veckan. De presenterade sin nya repertoar för spelåret 10/11 inför en förväntansfull publik. Här är en liten sammanfattning från det hela som stadsteatern gjort.
Kvinna Klädd I Solen.
Jag kan inte göra annat än att rekommendera denna pjäs till allt och alla. Hela ensemblen bidrar till att denna pjäs blir så bra som den är men visst gör Anja Lundqvist ett helt fantastiskt jobb med att gestalta den nya heta politikern Anna Kruse. Det döljer sig mycket under ytan och det blir inte en enda tråkig stund under den drygt två timmar långa pjäsen. Tina Råborgs Marlene är också helt fenomenal och det blev lite så för mig att det var henne jag tyckte mest synd om och sympatiserade med när alla sprickorna som från början var begravda under ytan började visa sig. Jag såg den första repetitionen inför publik i förra veckan och var helt mållös efteråt. Det som fick mig att börja tänka men framförallt diskutera efteråt var maktspelet som äger rum mellan de olika karaktärerna och hur man lyckas manipulera en situation till att man själv vinner på det hela. Om man vill ha ett par goda skratt samt att ha något att prata om efteråt är denna pjäs perfekt. Sen så kommer pjäsen perfekt nu inför det kommande riksdagsvalet. På fredag är det urpremiär för Kvinna Klädd I Solen så gå och se den. Pjäsen spelas förövrigt på Klarascenen som nu är ombyggd och klar. Jag gillar den gamla Klarascenen mera men jag tror att det behövdes en ombyggnad av publikplatserna för att man som publik ska klara av långa pjäser som t.ex. Ibsen 2010.
Kvinna Klädd I Solen. Foto av Petra Hellberg.
Nypremiärer på Stockholms Stadsteater.
Nu till hösten så kommer tre pjäser från förra spelåret tillbaka. Det glädjer mig stort att flera får chansen att se mästerverket Gengångare med bla. Helena Bergström, Gerhard Hoberstrofer och Kalle Malmberg i rollerna. Den pjäsen berörde mig något enormt. Alla skådespelare gör fenomenala insatser och bidrar till att Gengångare inte bara blir sevärd utan ett måste att se och beröras av.
Gengångare. Foto av Petra Hellberg.
En annan pjäs som har nypremiär senare den här veckan är komedin Lärare För Livet. Det är också en pjäs jag rekommenderar varmt men mest om man vill ha ett gott skratt och känna igen sig i skolans värld. För man behöver inte vara lärare för att känna sig träffad. Pjäsen skildrar skolans värld men personerna som finns där finns även på andra arbetsplatser. Visst har man haft en chef som är rädd för konflikter och lovar allt och alla vad de vill bara för att slippa ta konfrontationer. Eller en kollega som är så pinsam att man själv skäms över henne/honom. Sen finns det oftast en arbetsnarkoman och någon som tänker nytt och framåt och några som tänker bakåt. Jag tycker att ensemblen fungerar fantastiskt tillsammans och alla får sin tid i rampljuset men så finns det några som lyser mer än de andra och det är Andreas Kundler, Pia Johansson och Lena Nilsson. När den nya rektorn Olle (spelad av Kundler) kommer och ska försöka styra upp situationen kan det inte bli något annat än förvirring samt mycket skratt. Lärare För Livet är helt klart en sevärd pjäs för alla, även de som inte är kvar i skolans värld.
Lärare För Livet. Foto av Joel Persson.
Sista Sommaren hade sin nypremiär i förra veckan. Det är en pjäs som visar olika typer av familjerelationer samt tar upp det tunga ämnet döden. Det åldrande paret i pjäsen spelas briljant av Meg Westergren och Björn Gustavsson. Det är en pjäs jag rekommenderar till alla, för alla kan säkerligen känna igen sig. Alla har vi någon form av familj som vi i sin tur har olika relationer med. I pjäsen kommer parets dotter Chelsea på besök som aldrig riktigt känt att hon varit tillräcklig i sin faders ögon. Chelsea spelas av Ann-Sofie Rase som under förra spelåret verkligen visade sin mångsidighet som skådespelerska. Här gör hon ett klockrent porträtt av en kvinna som känner sig sviken av båda sina föräldrar och man kan inte bli annat än berörd av dramat.
Sista Sommaren. Foto av Anja Olofgörs.
Tillsammans med de nya premiärerna i höst så utgör dessa pjäser en stark spelplan för Stockholms Stadsteater som lär locka en hel del besökare till sina salonger under detta spelår.
Det nya spelåret.
Spelåret 10/11 har äntligen kommit.
Stockholms Stadsteater presenterade i veckan deras nya repertoar för det kommande spelåret. Jag personligen tycker att Trettondagsafton och Emilia Galotti är två pjäser man verkligen ska se fram emot, det gör i alla fall jag. Sex Roller Söker En Författare tror jag också på. Det ska bli intressant att se regissören Mörk-Eidem ta sig an en aningen dystrare och mer komplicerad pjäs än vad jag tidigare sett regisserat av honom. En pjäs jag verkligen kan rekommendera från den nya repertoaren är Kvinna Klädd I Solen. Jag såg en repetitionen inför publik som ägde rum tidigare i veckan. En riktigt underhållande pjäs som är extremt aktuell nu inför riksdagsvalet som äger rum nästa månad. Jag tror också att Vit, Rik, Fri kan bli riktigt intressant att se. Ann Petrén överraskade på höstsläppet med en kort liten monolog och gjorde mig extremt nyfiken på vad som komma skall på bryggan senare i höst.
Jag tror att spelåret 10/11 kommer med fler överraskningar och ser spännt fram emot vad som kommer dukas upp på stadsteatern smörgåsbord av pjäser.
Trettondagsafton. Foto av Petra Hellberg
