Djungelboken.
Foto av Petra Hellberg
I en storstadsdjungel utspelar sig denna gång historien om Mowgli, människobarnet som växer upp i djungeln bland vargar och andra djur. Det är på en modernt och lekfullt sätt regissören Alexander Mørk-Eidem valt att berätta historien för oss. Pjäsen hade premiär för över 4 år sen på Stora Scen men är nu tillbaka, kan det vara för att kompensera för att De Tre Musketörerna inte kom tillbaka nu till våren? I alla fall är jag tacksam över att det var just Djungelboken som kom tillbaka. Pjäsen behövs nu när samhällsklimatet blivit hårdare och när frågan om vem som hör hemma i dagens Sverige kommer upp. Med nutidsreferenser som "vem var det som skratta?" flirtar pjäsen med den unga publiken och skrattet haglar över salongen. Man får följa Mowgli i hans resa från barn till att bli vuxen och vad han måste gå igenom. Han möter ormen Kaa som leder honom till den gamla vita kobran Thuu som vaktar stadens skatt och får då erfara hur människor beter sig över en klump guld. Han träffar även aporna Noppe och Joppe som briljant spelas av Johannes Bah Kuhnke och Christian Hillborg. Dessa apor lockar till sig många skratt och tillhör mina favoriter i uppsättningen. En annan man absolut inte får glömma att nämna är Jan Mybrand som spelar schakalen Tabaqui som är lite av Shere Kahns undersåte. Ååh vad jag absolut älskar honom i den rollen. Det märks att ensemblen gillar pjäsen och glädjen som de känner sprids över hela salongen.
Så om ni frågar mig så tycker jag absolut att ni ska se denna pjäs, den är värd att gå upp 06.55 på morgonen för att försöka få biljett till.
Kommentarer
Trackback
