Trettondagsafton.
I fredags var jag och såg premiären av Trettondagsafton. Jag skulle ha gått på en av repetitionerna men så blev det aldrig. Det var en salig röra på scenen enligt mitt tycke. Det är en rörig uppsättning men visst finns det endel ljusglimtar. Pia Johansson är en av dom. Som en stjärna lyser hon upp och förgyller varenda scen hon var med i. Andra som gör föreställningen sevärd är Sofia Ledarp och Henrik Norlén.
Foto: Petra Hellberg
"Vart är Tobias? Är han ute i foajén och dricker kaffe?" En grej som hände under premiärens andra akt var att Ralph Carlsson som spelar Tobias glömde att komma in på scen. Så Pia och Lena T Hansson stod själva i mörkret och "freestylade" i några minuter tills de bestämde sig för att fortsätta utan Ralph. Det haglade applåder och skratt från publiken under detta moment i pjäsen då vi förstod att det faktiskt var så att Ralph helt enkelt glömt bort att komma in på scen. För helt plötsligt kommer han inspringande och då har de som är på scen svårt att hålla sig för skratt.
Jag tycker man ska se pjäsen och få en egen uppfattning om den. Men jag tycker att det blir väldigt rörigt och ibland förstod jag inte riktigt vad som hände och varför. Det kom aldrig fram varför Sofia Ledarps Viola ville klä ut sig till Cesario. Det bara blev så helt enkelt. Mycket var oklart i min hjärna när applådtacket kom men det är helt klart en upplevelse att bevittna denna pjäs. Pia Johanssons pausspel var något jag absolut inte var förberedd på. Hon hade publiken i sin lilla hand och kunde nog gjort precis vad som helst.
Foto: Petra Hellberg
"Vart är Tobias? Är han ute i foajén och dricker kaffe?" En grej som hände under premiärens andra akt var att Ralph Carlsson som spelar Tobias glömde att komma in på scen. Så Pia och Lena T Hansson stod själva i mörkret och "freestylade" i några minuter tills de bestämde sig för att fortsätta utan Ralph. Det haglade applåder och skratt från publiken under detta moment i pjäsen då vi förstod att det faktiskt var så att Ralph helt enkelt glömt bort att komma in på scen. För helt plötsligt kommer han inspringande och då har de som är på scen svårt att hålla sig för skratt.
Jag tycker man ska se pjäsen och få en egen uppfattning om den. Men jag tycker att det blir väldigt rörigt och ibland förstod jag inte riktigt vad som hände och varför. Det kom aldrig fram varför Sofia Ledarps Viola ville klä ut sig till Cesario. Det bara blev så helt enkelt. Mycket var oklart i min hjärna när applådtacket kom men det är helt klart en upplevelse att bevittna denna pjäs. Pia Johanssons pausspel var något jag absolut inte var förberedd på. Hon hade publiken i sin lilla hand och kunde nog gjort precis vad som helst.
Kommentarer
Trackback
