Emilia Galotti.
Johannes Bah Kuhnke, Kirsti Stubø och Andreas Kundler. Foto: Petra Hellberg
Emilia, en vacker ung tjej som lever i en tid då kvinnor inte har mycket att säga till om. Hennes situation urartar så pass att den enda väg hon ser är att ta sitt eget liv. Emilia Galotti är en dramatisk pjäs som inte lämnar någon oberörd. Premiären sker på nu fredag på Stockholms Stadsteater men jag hade turen att få se en publikrepetition tidigare den här veckan. I en enda akt spelas den tragiska historien om Emilia Galotti upp. Pjäsen börjar med att Fursten Gonzaga som spelas briljant av Johannes Bah Kunhke befinner sig på scen i förd morgonrock. Man får känslan av att detta är en man som får allt han vill ha. Han vill ha Emilia Galotti och det ska han få med hjälp av Markisen Marinelli som spelas av Andreas Kundler. Det är många starka rollprestationer men en som verkligen levde kvar i mig efter föreställningen var Petronella Barkers Grevinna Orsina. Stadsteatern ska vara otroligt lyckliga över att ha lyckats värva denna norska till ensemblelistan. Scenografin är mörk. Svarta stenväggar och kritstrecks vita linjer fyller upp Klarascenen. I alla scenbyten dyker vita projektioner upp. Och i ett skede i pjäsen täcks det svarta scengolvet av säkerligen tusentals rosblad. Kostymerna är klassiska men med små nutida detaljer. Paljetter och fjädrar blomstrar över Magdalena Åbergs fantastiska skapelser. Det är en sann fröjd att se alla kostymer. Regissören Tobias Theorell har sannerligen gjort det igen, jag absolut älskade Sommarnattens Leende som gick i våras och Emilia Galotti tillhör redan en av mina absoluta favorituppsättningar på Stockholms Stadsteater. Än så länge finns det gott om biljetter, passa på att boka nu innan det är försent.
Foto: Petra Hellberg
Kommentarer
Trackback
